American beauty
American beauty är en ros-sort men även en film som jag drog igenom igår. Känns som jag var den sista människan på jorden som såg den men tydligen va så inte fallet. Jag ska försöka jobba lite mer på min filmallmänbildning, nu har jag ju en filmkamrat.. :) <3
Jag gillade American beauty, dock tycker jag slutet va lite onödigt mycket Q Tarantino. Min poäng är; det kändes inte som en sådan typ av film, så varför ens ha med Q Tarantinostilen? Q Taratino är för övrigt inte bättre än att han lever på sitt sätt och sitt enda sätt att producera. Med denna film kom tyvärr skräcken inför 40-årskrisen ett steg närmare. Vad kommer jag ha för livssyn då? Den som lever får se..(hoppas jag lever)
Det regnar ute, har ingen lust att gå ut. Jag ska försöka ta tag i min nedgångna kropp de sista veckorna innan allt börjar.
Jag är i en svensk stad där det finns mänga förkylda änder, var är jag???
PS: Detta inlägg känns heelt meningslöst